​
​
Seminariet leddes av Luis Lineo, Säkerhetspolitisk talesperson, Feministiskt initiativ. Medverkande var Philip Boström (SSU), Fredrik Hultman (MUF), Wanja Kaufmann (Grön Ungdom), Veronica Sällemark (FuF) Vendela Rupp (Mänsklig säkerhet), Sogend Barzani (1325) och Amanda Björksell (Svenska Kyrkans Unga).

Seminariet tog sin utgångspunkt i regeringens tvekan inför att signera FN-konventionen mot kärnvapen. Frågan var hur unga människor påverkas inför dessa hot och hur arbetet för ett fredligare och hållbarare liv på vår jord kan fortsätta.
Luis Lineo inledde med att visa ett avsnitt från programmet ’Kärnvapen en knapptryckning bort’ från P3s Dystopia. Där berättas hur den ryske kommendanten Vasily Arkhipov räddade världen genom att vägra avlossa en kärnvapenmissil från den ryska ubåt, där han befann sig under Kubakrisen. Det finns på webben att lyssna på.
https://poddtoppen.se/podcast/1371967398/p3-dystopia/karnvapen-en-knapptryckning-bort

Här följer några referat från paneldeltagarnas inlägg:
​
Philip Boström  För SSU som är en internationell organisation är både frågan om kärnvapen och klimatet viktiga. Just kärnvapenfrågan är inte så känd bland unga. Ungdomsgenerationen är delad; dels de engagerade för klimatet, dels de helt passiviserade. Det kan leda till misstro mot politiker och till att demokratin ifrågasätts. Utmaningen är att uppnå en rättvis klimatpolitik; att de som nu är de största förlorarna blir de stora vinnarna. När det gäller de ungas möjligheter att påverka, så lyckades SSU få den senaste (s) kongressen att stödja FN-konventionen mot kärnvapen.


Fredrik Hultman  Vi tycker att det var bra att regeringen valde att inte skriva på FN-konventionen. Det är nödvändigt att ha kvar kärnvapen och förbudet skulle inte ge ökad säkerhet. När det gäller klimathotet, behövs effektiva ekonomiska styrmedel och där skulle (m) kunna göra mer. Det är bra att vi här har en klimatlag, men vi vet också att Kina bygger två/tre nya kolkraftverk i veckan.
Både kärnvapen och klimatförändringar kan förinta hela samhället. Under 80-talet skedde flera farliga incidenter som kunde ha lett till en kärnvapenattack. Det kalla kriget tog slut och det är idag svårt att få till en ömsesidig nedrustning. Också idag finns en brittisk u-båt bestyckad med kärnvapen i Nordatlanten, redo att reagera på en attack från Ryssland. Vi hör också att Trump vill se kärnvapen som en del av konventionell krigföring. Därför är det bra att vi talar om kärnvapen för folk glömmer bort detta hot. Det är viktigt att sprida kunskap om riskerna för det kommer få folk att reagera.

På en direkt fråga från Luis L. om vilka argumenten i (m) ger för att inte skriva på FN-konventionen, svarar Fredrik H. att det handlar om att bibehålla en terrorbalans. Både Ryssland och Kina utgör direkta hot mot världsfreden. Ett krig pågår i östra Ukraina, Rysslands agerande i Sydossetien och Krim som har en stor andel rysktalande. Samma gäller för Lettland, där 40 % är rysktalande. Det kan ge upphov till stora spänningar. Att skriva på konventionen skulle påverka möjligheten att samarbeta med andra länder som är med i Nato och även med Finland. Situationen kan bli farlig i vårt område och då blir också Gotland strategiskt viktigt för väst.

Wanja Kaufmann  Vi är den första generationen som känner att klimatförändringar påverkar. Det är viktigt att börja ställa om på alla nivåer i samhället för att möta klimathotet. Däremot har unga inte kunskap i försvars- och säkerhetsfrågor. Kärnvapen är det enskilt största hotet mot vår existens. Det löses inte med upprustning, utan med dialog och humanism. Att avvärja dessa hot kan inte vara ungas ansvar. De unga ska med och deras oro måste tas på allvar, men det är politikernas ansvar. Hur kan politikerna prioritera rätt? Det kan inte handla om att öka den militära upprustningen; som vi nu ser, när vi jämför försvar med miljö i budgeten. Vi måste skriva under konventionen, oberoende av den kritik som förs fram i utredningen om konventionen; skriva under om det ska bli någon ändring. Att lyfta fram NPT som görs i utredningen duger inte.

Veronika Sällemark  Kärnvapenhotet är en stor fråga bland unga i många andra länder, t.ex. i Sydkorea, i Myanmar inför Kina, som är både supermakt och samarbetspartner, och i Iran och Israel. Unga i Indien lever under kärnvapenhot, liksom unga i Pakistan. Det är skillnad på vad som diskuteras ute i världen jämfört med här i väst. Att klimathotet uppmärksammas här handlar om en hård mediabevakning i relation till Greta. Men klimathotet upplevs även i andra länder, som t ex i Myanmar där de drabbas av översvämningar.
En undersökning av World Economic Forum, där 26 000 unga ingår, visar att de hot som unga upplever rankas i följande ordning; klimathotet, fullskaligt storkrig mellan stormakter som har kärnvapen, religiösa konflikter och fattigdomsfrågan. Klimatkrisen är nära kopplad till flyktingkrisen och FN visar att andelen hungriga i världen ökar.  Om de pengar som nu används till att modernisera kärnvapen ($1200 dollar i USA är en av möjliga siffror) skulle satsas på utbildning, skulle alla barn kunna gå i skola. Likaså skulle hungern i världen kunna elimineras om pengarna satsades där i stället för på vapen som aldrig är tänkta att användas. 
Världen är inte längre bipolär, utan multipolär. Vi kan inte diskutera kärnvapen baserat på hur världen såg ut då, det var en annan tid. Vi måste investera i en fredligare, hållbarare och rättvisare värld, det som de flesta länder i världen vill.

Vendela Rupp Tidigare var kärnvapen mer aktuellt än klimathotet. Idag måste vi lyfta upp kärnvapenfrågan även i klimathänseende. Vi måste visa på vilken roll kärnvapen har i den rådande världspolitiken. För mänsklig säkerhet är båda frågorna relevanta. För att försöka förstå varför nedrustningen har avstannat måste vi följa det globala spåret. Enligt stormakterna finns det fördelar med kärnvapen som att de innebär en terrorbalans och gör att sannolikheten för ett storskaligt krig minskar. Om FN-konventionen som förbjuder kärnvapen blir till internationell rätt kan det leda till en attitydförändring och till nedrustning.

Sogend Barzani  Inom min organisation känner vi att vi inte har sakkunskap i dessa två frågor. Även om unga inte direkt talar om kärnvapen, finns det ett stort engagemang för fred. Unga talar däremot om andra hot. Ett sådant är våldsbejakande extremism. Frågan är om unga kan påverka beslutsfattande. För många unga är den politiska nivån för hög, där gör sig inte unga röster hörda.

Amanda Björksell  Kärnvapen engagerar unga i kyrkan. Kärnvapen och klimat är globala hot som kräver samarbete över gränserna. Båda kan ha liknande effekter över matproduktion. En fråga som bör uppmärksammas är vilka som drabbas hårdast. När det gäller klimathotet finns det något som var och en kan göra, t ex vid inköp. Kärnvapen däremot ligger på en politisk nivå som unga känner att de inte kan påverka. Det finns en oro bland unga, en klimatångest och en bristande tilltro till politikerna. Vad gör vi med ungas engagemang och oro? Ungas engagemang måste tas på allvar. Där finns ett demokratiskt underskott.I publiken var vi ett 70-tal som lyssnade och som avslutningsvis också ställde många frågor som besvarades av panelen.

(Referat av Ingegerd Municio, Kvinnor för fred Stockholm)