Beatrice Fihn samtalar med Karin Claessonpå Nobelmuseet den 11 oktober 2019

NYFIKEN PÅ NEDRUSTNING

Beatrice Fihn, verkställande direktör i ICAN (International Campaign for the Abolition of Nuclear Weapons) i samtal med Karin Claesson den 11 oktober 2019, Nobelmuseum
.

Beatrice Fihn, verkställande direktör i ICAN (International Campaign for the Abolition of Nuclear Weapons) i samtal med Karin Claesson den 11 oktober 2019, Nobelmuseum.
Vi bestämmer över världen, säger Beatrice Fihn. Som vi vet fick ICAN Nobels fredspris år 2017. Enligt BF är dagens fredspris till Abiy Ahmed, Etiopiens premiärminister, ett klassiskt fredspris. Däremot var fredspriset till ICAN ovanligt, då det sällan händer att tålmodig aktivism får något pris. År 2014, när ICAN bildades var det en samling ideella organisationer, där en massa människor ingick och som fick nog inför hotet om ett kärnvapenkrig. Idag är det fler än 500 organisationer och fler än 100 länder som ingår i ICAN.   
I arbetet för en eliminering av kärnvapen inspireras ICAN av att andra kampanjer har lyckats som t ex kampanjer mot landminor och mot klusterbomber. Just det att så många olika människor ingår i kampen kan var och en bidra med sin egen expertis.
BF själv drivs av en stark tro på FN och på vikten av internationell rätt i internationella relationer. Juridik kan ses som ett kampanjredskap också i kampen mot kärnvapen. En lag blir normbildande och kan driva på en förändring. När 50 länder har ratificerat FN-konventionen blir den till internationell rätt. Den fyller då ett tomrum bland de konventioner som redan finns på plats, nämligen mot biologiska och kemiska vapen, mot landminor och klusterbomber. Sedan andra världskriget är kärnvapen egentligen olagliga eftersom civila inte får utgöra mål i krig. Detta enligt den internationella humanitära rätten (Genèvekonventionerna).
Det FN-konventionen mot kärnvapen förbjuder är användning, innehav och utveckling av kärnvapen. Dessutom förbjuder den att hjälpa andra att använda, inneha eller utveckla kärnvapen. Nu är det ungefär 30-35 länder som deltar i eller skyddar det system där kärnvapen ingår. Detta kan förbudet förändra genom att göra denna grupp av länder som är medberoende i kärnvapensystemet medvetna om sin roll och även medvetna om att kärnvapen är tänkta att användas mot civila mål.
Sedan 50-talet har nedrustning av kärnvapen varit ett starkt svenskt intresse. Oberoende av vad det beror på att Sverige nu tvekar med att skriva under konventionen så är det en negativ utveckling. De som menar att kärnvapen kan skydda oss bör vara medvetna om att vi också blir ett mål för anfall om vi deltar i kärnvapensystemet.

BILD från  ican I KAMPANJEN https://issuu.com/ikff/docs/ican-2017_swe_final_webb

Kärnvapenländerna deltog inte i FN-förhandlingar om konventionen. Det är tydligt att de inte vill att innehavet av kärnvapen ska förklaras olagligt. Det är en fråga om makt som de inte frivilligt avstår ifrån. Därför måste det bli skamfyllt att ha kärnvapen. Det är också därför kärnvapenstaterna använder så mycken ansträngning till att övertyga mindre länder om att inte stödja konventionen. Vi vet t ex att i kriget i Syrien har både kemiska vapen och klusterbomber använts, men ingen vill erkänna det för dessa vapen är förbjudna i internationell rätt och därmed också något stater inte stoltserar med.
Vi bygger inte långsiktig säkerhet genom att hota att massmörda civila. Stabil fred byggs inte på ett vapen som har så katastrofala följder. Konsekvenserna av de bomber som fälldes över Hiroshima och Nagasaki för 74 år sedan är fortfarande kännbara. Idag är komplexiteten och osäkerheten än större när det gäller möjliga attacker med kärnvapen. Vi har inte längre två stora maktblock. Vi är medvetna om irrationella ledare i flera länder. Vi känner till hotet från artificiell intelligens och möjliga cyber-attacker. Vi känner till de katastrofala effekter som en kärnvapenattack skulle få för klimatet
Något som ofta bortses ifrån är de effekter av provsprängningar som många folkgrupper fortfarande lider av, som t ex problem med fertilitet, cancer och andra sjukdomar. Kärnvapenländerna har föredragit att provspränga över forna kolonier; Frankrike i Algeriet och öar i Stilla Havet, Sovjetunionen i Kazakstan, USA i Nevadaöknen och Marshallöarna, Storbritannien i Australien.
Det kan synas som att ICAN är en enfråge-organisation. Faktum är att frågan om kärnvapen är nära förknippad med andra stora frågor som t ex demokrati, klimat, makt i internationella relationer och mänskliga rättigheter.
(Sammanfattning av Ingegerd Municio)